Frustrerad.

Att en människa ena dagen kan göra en så glad, och andra dagen bara vilja få en att hoppa från ett stup. Helt otroligt.
Helt otroligt att jag ens skriver detta inlägg. Lina som alltid säger till sina vänner: glöm han, glöm det, vad var det jag sa osv.
Och nu är jag här själv. skiiiiiiiiiit.


Kyss mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0